Dag 1: Avresa från Kastrup
Avresa från Kastrup med Air Indias direktflyg till Delhi. Anslutningar från andra orter möjligt, alternativt resa med eget bokat flyg. Se detaljer nedan.
Dag 2: Ankomst till Calcutta
Efter byte av flyg i Delhi fortsatt färd med Air India till Calcutta, dit ankomst sker på eftermiddagen lokal tid. Tidsskillnaden är plus fyra och en halv timma! Transfer till vårt hotell i Chrowringhee, Calcuttas affärsdistrikt och även känt som ”Den vita staden”, eftersom det var här som de europeiska invandrarna bodde. I detta område finns flera stora offentliga byggnader och bevarad brittisk kolonialarkitektur. Motsvarigheten är norra stadsdelen som kallas ”svarta staden” och var hemvist åt den indiska befolkningen.
Under den knappt timslånga busstransfern från flygplatsen till hotellet får vi de första intrycken av den västbengaliska megametropolen, Indiens tredje största storstadsområde efter Bombay och Delhi, med mellan 15 och 17 miljoner invånare. Ingen vet exakt, invånarantalet kan slå på några miljoner…
Tre övernattningar på HINDUSTHAN INTERNATIONAL KOLKATA (****), i vars excellenta restaurang vi även avnjuter middagarna.
Bild: Victoria Memorial hall.
Dag 3 & 4: Calcutta
Under två dagar upptäcker vi staden vars officiella namn sedan 2001 är det bengaliska ”Kolkata”, namnet på en av tre byar som fanns här före britternas ankomst. Calcutta blev det anglifierade namnet, grundades av Brittiska Ostindiska Kompaniet år 1686 och växte fram vid Gangesdeltats västligaste flodarm, Huglifloden (eller River Hooghly) När britterna befäste sitt herravälde över Indien valdes Calcutta till huvudstad och praktfulla palatskantade boulevarder anlades. 1911 flyttades huvudstaden till Delhi, men Calcutta fortsatte vara Indiens kulturella och litterära huvudstad. Under senare delen av 1900-talet kom staden emellertid att utvecklas till själva sinnebilden av fattigdom och misär vilket var en direkt följd av självständigheten 1947. Religiösa sammandrabbningar mellan muslimer och hinduer stod för dörren och därför delades den brittiska kolonin i två stater – det muslimska Pakistan och det hinduiska Indien. Inte nog med det, Pakistan kom att utgöras av en västlig och en östlig del. Östpakistan blev den muslimskt dominerade östra delen av Bengalen och vid självständigheten flydde hundratusentals hinduer till Calcutta. Nästa flyktingvåg drabbade staden under de blodiga konflikterna 1971 som kulminerade i att Östpakistan utropade sig till en egen stat, Bangladesh. Därtill människor som flydde undan landsbygdens torka, översvämningar och svält. När Calcuttas överbefolkning lett till obeskrivliga förhållanden grundade Moder Teresa sin nunneorden år 1950 som erbjöd hem för sjuka, föräldralösa och döende.
Under dagens rundtur besöker vi ”Mother House” där hon levde, verkade och ligger begravd. Fortfarande drivs verksamheten av hundratalet nunnor. Sedan slutet av 1990-talet har emellertid Calcutta så sakteliga tagit steg mot förbättring. Medborgarkommittéer, målmedvetna politiker och privata investerare har tillsammans banat väg för en ljusare framtid, så trots stora klyftor och påtaglig fattigdom sjuder Calcutta av hopp och 2000-talet har inneburit stora framgångar. Förutom klassiska sevärdheter som Victoria Memorial, Ramakrishnatemplet och världens mest trafikerade bro Howrath Bridge, är den största sevärdheten själva staden i sig, med sina handdragna trärickshor, gamla spårvagnar och handpumpar i gathörnen där varje dag hundratusentals människor tvättar kroppar och kläder.Under fredagen gör vi också en tur till Serampore, belägen vid Huglifloden några mil norr om Calcutta. Serampore var en dansk koloni under namnet Frederiksnagore från 1755 till 1845, då den såldes till Brittiska Ostindiska Kompaniet.
”Klassiska sevärdheter som Victoria Memorial, Ramakrishnatemplet och Howrath Bridge”
Dag 5: Calcutta – Khulna – Sundarbans (buss 185 km )
Efter frukost checkar vi ut och påbörjar en minnesvärd färd med buss genom gyttret av kor, människor och transportmedel av alla de slag österut mot Bangladesh. Efter sitt besök i Calcutta skrev Winston Churchill: ”Jag kommer alltid att vara glad att jag sett staden eftersom det gör det onödigt för mig att se den igen”. Dagens bussetapp tar runt sex timmar och efter sju mil över den västbengaliska slätten, Indiens mest tätbefolkade område, sker gränspassage till Bangladesh och klockan får ställas fram en halvtimma till bangladeshisk tid. BANGLA betyder helt enkelt ”Bengalen” på bengalispråket och DESH betyder ”folk, land”. När Brittiska Indien – ”juvelen i kronan” – år 1947 blev två självständiga stater splittrades även Bengalen i en indisk-hinduisk västlig del och en muslimsk-pakistansk östlig. Delningen hade religiös grund och föranledde som tidigare sagts flyktingkaos. Men trots muslimskt brödraskap kunde de bägge geografiskt åtskilda pakistanska regionerna inte samsas i ett och samma land. Bengalerna ansåg sig förtryckta av centralregeringen i västra Pakistan, vilket ledde till ökad nationalism och så småningom befrielsekriget. Slutstriderna stod i december 1971 i just dessa trakter som vi åker igenom. De påföljande tjugo åren plågades den nya staten Bangladesh av militärkupper, svält och politisk oro innan en parlamentarisk demokrati började ta form på 1990-talet.
Bangladesh är bara en tredjedel av Sveriges yta men har 168 miljoner invånare(!) – världens åttonde folkrikaste land, och bortsett från småstater som Monaco, Singapore, Bahrain, Malta m.fl. är det jordens mest tättbefolkade. Landet ligger i världens största floddelta och höjer sig bara några meter över havet, därmed oerhört känsligt för översvämningar under monsunregnen på sommaren. Så småningom når vi miljonstaden Khulna, tredje största stad i Bangladesh och belägen vid floden Rupsha – en av deltats många flodarmar och en biflod till Ganges (som heter Padma i Bangladesh) Här väntar vår flodbåt och i den livliga flodhamnen sträcker vi på benen innan vi installerar oss för tre nätter ombord. Flodbåtarna i Sundarbans är inga lyxkryssare, men har 14 bekväma luftkonditionerade hytter, utomhus panoramadäck och en salong där måltiderna serveras. Däremot får vi dela på några toaletter och tvättrum, så lite expeditionskänsla blir det. Våra värdar och deltaguider är infödda Sundarbansbor och kan sina vattenvägar. Från Khulna sätter vi kurs söderut på floden och när middagen serveras ombord tränger vi djupare in i ett av Sydasiens sista kvarvarande djungelområden, vilka tidigare täckte större delen av den bengaliska Gangesplatån.
Bild: Tiger i Sunderbans.
Dag 6 & 7: Sundarbans
Två hela dagar kryssar vi i Sundarbans vackra nationalpark, klassad som världsarv och delad mellan Indien och Bangladesh. (se karta ovan) Den bangladeshiska delen utgör 2/3 av hela Sundarbans (vilket betyder ”vackra skogen”) och hyser världens största mangroveskog. Här får vi uppleva tidvattnets inverkan på skogsområdena – sand- och lerbankar och saltöar kommer och går med tidvattnet och utgör ett unikt ekosystem.
Torrperioden från oktober till mars är bästa tiden att utforska Sundarbans med dagstemperaturer mellan 25 – 30 grader. Nattetid kan det emellertid krypa ner till 10 grader. Till skillnad från regnperioden, sommarmonsunen, är det inte olidligt hett och inga tropiska stormar och flodvågor sveper in från Bengaliska Viken, vilket också innebär att vi träffar på många lokala fiskare i labyrinten av vattenvägar, och de tillämpar en speciell fisketeknik med hjälp av tama(!) uttrar. Under torrtiden är det också större chans att få se det rikliga djurlivet. Förutom hundratals olika fågel- och reptilarter hoppas vi på pytonorm, saltvattenskrokodil och, inte minst, bengalisk tiger – den största av dem alla! Man räknar med att Sundarbans har störst bestånd av bengalisk tiger i världen. Uppskattningsvis smyger cirka 400 tigrar bland snåren och även om det vore jackpot för oss att få se en skall man vara medveten om att lokalbefolkningen med rätta är livrädda för dem. Varje år dödas bybor, speciellt under ”honungssäsongen” i april och maj då orädda honungssamlare ger sig ut på jakt efter deltats vilda bisamhällen. Vildsvin, makakapa, axishjort, utter och floddelfin är andra exempel på djurarter vi kan träffa på.
Vi gör landstigningar (med beväpnad eskort!!) för exkursioner till fots genom skogen, badar i floden och navigerar på såväl breda farvatten som smala vattenleder och kanaler, och njuter av den mäktiga naturen. Frukost, lunch och middag serveras ombord under kryssningsdagarna.
Dag 8: Sundarbans – Bagerhat – Barisal ( buss 125 km )
På morgonen lämnar vi den jungfruliga vildmarken och kliver i land i Mongla, en av Bangladeshs viktigaste hamnstäder men belägen i deltat 15 mil från havet. Vi tar farväl av vår båtbesättning och fortsätter med buss en knapp timma till Bagerhat, känd som ”moskéstaden”. Bagerhat ståtar med många historiska monument, de flesta moskéer. Speciellt känd är den ”60-kupade moskén”, ett arkitektoniskt mästerverk från mitten av 1400-talet. Islam nådde Bengalen i olika omgångar från 1200-talet och framåt genom arabiska köpmän. I dessa hinduismens östligaste och isolerade utposter kunde befolkningen lättare omvändas till islam. I dagens Bangladesh är 90% av befolkningen muslimer att jämföra med Indiens 15%.
Från Bagerhat är det sedan ett par timmars färd genom det platta och bördiga deltalandskapet till dagens mål, Barisal, en livlig flodstad vars gytter av kanaler föranlett smeknamnet ”Bengalens Venedig”. Här tar vi in för en natt på GRAND PARK BARISAL (****), njuter kanske av ett dopp i poolen innan kvällens middag serveras i hotellrestaurangen.
Bild: Sex kupade moskén.
Dag 9: Barisal – Dhaka ( båtresa 110 km )
Efter frukost beger vi oss till ”Barisal backwater”, de talrika kanalerna i ”Bengalens Venedig”, och dess flytande marknader som är en månghundraårig tradition och fortfarande bedrivs som de alltid gjorts.
Vi hinner med lunch i Barisal innan det blir dags för ny flodfärd på floden Meghna, denna gång med luftkonditionerad snabbkatamaran, till Dhaka. Asiens mäktigaste floder, Ganges och Brahmaputra, mynnar bägge ut i Meghna så vi kan verkligen anse oss färdas på heligt vatten. Katamaranfärden, 110 km lång, tar cirka fem timmar innan vi lägger till i Dhakas hamnkvarter, Sadarghat.
Vid ankomsten väntar en timmas busstransfer genom det kaotiska Dhaka, vars storstadsområde räknar 19 miljoner invånare, till vårt hotell i den exklusiva stadsdelen Banani, norra delen av centrum. Om nu denna gigantiska stad kan sägas ha något sådant. Vi checkar in för två nätter på THE GRANDMARK DHAKA (****) och avnjuter på kvällen en middag i dess restaurang.
Dag 9: Dhaka
Dagen ägnar vi åt Bangladeshs huvudstad, som tidigare brukades skrivas DACCA. Vi beger oss till den gamla stadsdelen och tar oss till fots genom det närmast otroliga myllret i basarkvarterens labyrinter. Från att ha haft en dryg miljon invånare vid Bangladeshs självständighet 1971 har Dhaka vuxit okontrollerat och blivit en av jordens 10 megastäder!
På 1520-talet befäste det turkmongoliska mogulriket sitt herravälde över norra indiska subkontinenten och i slutet av 1500-talet erövrades även Bengalen. Stormugulen Djahangir utsåg år 1608 Dhaka till Bengalens huvudstad, och från mogultidevarvet härstammar de äldsta byggnaderna. När mogulriket annekterades av britterna år 1858 utvecklades istället Calcutta till bengalisk huvudort, men Dhaka fortsatte vara ett viktigt centrum för handeln med indigoväxter, tobak, té och framför allt jute – ett grovfibrigt tyg framställt av juteväxtens stjälk som användes till säckväv och emballage. Dagens rundtur gör vi inte bara till fots utan även medelst ricksha (det lär finnas 600 000 rickshor i Dhaka!) och äter lunch på stan.
Ett besök på Nationalmuséet står också på agendan innan vi så smått, matta av alla intryck, återvänder till hotellet där kvällens middag serveras.
Bild: Dhaka skyline.
”Barisal, en livlig flodstad vars gytter av kanaler föranlett smeknamnet Bengalens Venedig”
Dag 10: Flyg Dhaka – Paro och buss till Thimphu (buss 65 km )
Efter lugn förmiddag checkar vi ut och åker vid 11-tiden mot flygplatsen. Fredag är muslimsk helgdag, så trafiken torde vara lindrigare än annars. Flygavgång med Drukair – Royal Bhutan Airlines – kl. 14:05, och iväg drygt 400 km norrut. Ankomst till Paro kl. 15:05 (Bhutan har samma tid som Bangladesh) och så är vi i ”Åskdrakens land” – det mytiska buddhistiska kungadömet Bhutan! Efter att ha färdats genom Bengalen i havsnivå landar vi nu 2200 meter över havet och givetvis blir temperaturen hädanefter avsevärt svalare, speciellt på kvällar och nätter. Dagtid kan det mycket väl vara 15 – 20 grader varmt och under november är det oftast klarblå himmel och årslägsta nederbörd.
Bhutan är i storlek jämförbart med Schweiz, ovalformat, 300 km från öst till väst och 150 km i nord-sydlig riktning. Landet är helt inneslutet av Himalayas berg, gränsar till Kina i norr och Indien i väster-söder-öster. Inte förrän i mitten av 1970-talet öppnade landet sig mot omvärlden och välkomnade de första turisterna. Fortfarande är turismen strikt reglerad och allt måste förbeställas och godkännas av turistmyndigheterna. Det första besökaren brukar notera är lokalbefolkningens klädsel: Alla som arbetar i offentlig verksamhet skall enligt lag bära traditionell nationaldräkt!
Efter inreseformaliteterna tar vi plats i bussen och fascineras av att alla byggnader är uppförda i en tämligen enhetlig traditionell stil, som ett slags mellanting mellan schweiziska ”chalets” och buddhistiska tempel. Vi åker på Bhutans enda moderna väg de sex milen från flygplatsen till huvudstaden Thimphu. Vägen moderniserades inför den nye kungens kröning år 2008, men i övrigt är vägnätet glest och terrängen gör transporterna tidsödande. Enligt senaste folkräkningen har landet runt 800,000 invånare varav 100,000 bor i och kring huvudstaden. Som introduktion kör vi först till ”Buddha Point” med fin utsikt över Thimphu och dess läge i en bördig dalgång. Här står också landets största Buddhastaty, 54 meter hög. Thimphu är beläget på 2320 meters höjd och är en unik blandning av modern utveckling och gamla traditioner. Vi tar in för två nätter på THIMPHU TOWERS (****) som ligger vid Klocktornstorget mitt i centrum och byggt som en ”dzong” – alltså traditionell klosterborg.
Vi gör en promenad genom de små gränderna i centrala delarna innan middagen avnjuts i hotellets utsökta restaurang.
Dag 11: Thimphu
Under dagen ser vi oss om i Thimphu och besöker Changangkhaklostret, dit bhutanesiska föräldrar tar sina nyfödda barn för att välsignas av en hög lama. Sedan till minnesstupan över kung Jigme Dorji Wangchuck (1929-72) som inledde landets modernisering och öppnande upp mot omvärlden. De första vägarna byggdes under hans tid, och den för tidigt bortgångne kungen betraktas som det moderna Bhutans fader. Hans son och efterträdare fortsatte moderniseringen t.ex. med att tillåta radiosändningar 1973, men för att minska påverkan från omvärlden beslutade han att Bhutans välstånd inte skall mätas i BNP utan i ”bruttonationallycka”. Istället för jakt på rikedom och konsumtionsvaror skulle samhället bygga på inre frid, glädje och ekologi. Sedan några år tillbaka har FN tagit efter och mäter olika länders nationallycka.
Dagen bjuder också på ett besök på ”Takin Reserve Center” där vi stiftar bekantskap med Bhutans nationaldjur, den egenartade takin, som endast finns i Himalaya. Takin har en kropp som en ko, huvud som en get och låter som en gris – ett djur som få känner till. Bland landets övriga djurarter hittar vi mer välbekanta som t.ex. snöleopard, tiger, röd panda och jak – Himalayas långhåriga oxdjur som vi också kommer att se domesticerat på landsbygden. Befolkningen i Bhutan hävdar bestämt att det finns ytterligare en varelse att räkna till det lokala djurbeståndet, nämligen YETIN (snömannen)…
Så till Trashi Chhoe Dzong, Thimphus väldiga klosterborg som hyser kungatronen och några regeringsdepartement. Nuvarande kungen tillträdde 2008 efter att fadern (sonen till det moderna Bhutans skapare) abdikerat. Enligt tradition skall en kung abdikera vid 65 års ålder. Nuvarande dynasti, Wangchuck, har styrt Bhutan sedan 1907 då man också blev ett brittiskt protektorat. Efter 1947 övertog det självständiga Indien rollen som landets militära beskyddare och vägledare i utrikesfrågor. Fram till tronskiftet 2008 var kungen enväldig men därefter fick Bhutan en ny författning och blev en parlamentarisk demokrati.
Lunch och middag ingår och intas på restauranger ute på stan. Lördag kväll i Thimphu är en upplevelse. Trots buddhismens krav på renlevnad tillhör bhutaneserna Asiens storkonsumenter av alkohol, och i lilla Thimphu hittar man hundratals barer.
Bild: Thimphu dzong.
Dag 12: Thimphu – Punakha ( buss 75 km )
Innan vi lämnar Thimphu besöker vi stadens färgstarka söndagsmarknad. Därefter bär det iväg på slingrande bergsvägar österut mot de centrala delarna. Terrassodlingar med ris och bambu kantar vägen som ”klättrar” upp genom bergsmassiven till det spektakulära Dochulapasset på nära 3100 meters höjd, resans högsta punkt, och med en vidunderlig utsikt över Himalayas berg. Platsen anses helig och är dekorerad med bönflaggor och stupor. (En stupa är en pagodliknande byggnad med relikskrin) Vi äter lunch på ett värdshus i närheten och därefter ringlar sig vägen nedåt genom dalgångarna mot Punakha, som ligger på blott 1200 meter. Skillnaden i höjd märks i en högre temperatur och en nästan tropisk vegetation. Tack vare sitt tempererade klimat producerar Punakhadalen rikligt med grödor och frukter. Drygt 70 procent av Bhutans befolkning är jordbrukare och bortsett från landets basnäringar jordbruk och skogsbruk är elkraft viktigaste exportvara. De många vattenkraftverken sörjer för fri el åt landets invånare och överskottet exporteras till Indien. Dagens mål, Punakha, var huvudstad fram till 1962 när ”det moderna Bhutans fader” lät flytta den till Thimphu. Punakha är en rofylld och behaglig stad med ett par tusen invånare och ståtar med landets vackraste klosterborg – Punakha Dzong – beläget på en liten ö mellan två floder och byggd på 1630-talet. Klosterborgen har emellertid härjats av eldsvådor och naturkatastrofer vid ett par tillfällen så det är något av ett under att den står kvar. Vi beundrar dess enastående utsmyckade gemak.
I Punakha väntar sedan DAMCHEN RESORT (****) med logi för en natt, därtill angenäm middag som serveras i hotellrestaurangen.
Dag 13: Punakha – Paro ( buss 125 km )
Lugn förmiddag i Punakha innan vi checkar ut och besöker det berömda klostret Chimi Lhakhang dit barnlösa par kommer för att be om makternas hjälp. Som i alla tempel och kloster i Bhutan råder febril aktivitet med ceremonier där kvinnor och män mediterar, ber, snurrar på bönehjul, bränner rökelser, räknar radband och mumlar mantran. Buddhismen i Bhutan har sitt ursprung i den tibetanska lamaismen, men då denna på 1100-talet splittrades i två huvudriktningar – GELUG (”gulmössor”) och DRUKPA (”rödmössor”) – tvingades de sistnämnda lämna Tibet. ”Gulmössornas” andlige ledare kom med tiden att bära titeln Dalai Lama medan ”rödmössorna”, vars tibetanska namn Drukpa egentligen betyder ”Drakfolket”, etablerade sig i de isolerade trakter som skulle bli Bhutan och utvecklade en egen buddhistisk och sedermera nationell identitet. Bhutans kung bär än idag den officiella titeln ”drakkung” och det inhemska namnet på landet är sedan 1600-talet Druk Yul, ”Åskdrakens land”.
Vi färdas åter över bergspasset Dochula och kan än en gång njuta av bergspanoramat. Kanske ser vi också Bhutans högsta berg, Gangkhar Puensum, 7570 meter högt, och ännu inte bestiget.
Efter lunch längs vägen kommer vi på eftermiddagen till den vackra Parodalen och tar in för två nätter på TASHI NAMGAY RESORT (****). Hotellet ligger i en vacker trädgård vid floden, ett par kilometer från centrum av den historiskt viktiga staden Paro, som hyser flera av landets äldsta tempel och kloster.
På kvällen serverar hotellets trevliga restaurang en angenäm middag.
Bild: Phunaka dzong.
Dag 14: Paro
Det bästa sparar vi till sist, nämligen Taktshang Lhakhang – TIGERNÄSTET – Bhutans mest avbildade kloster som hänger på en klippavsats 3120 meter över havet. Staden Paro ligger på 2200 meter, men bussen kan bara ta oss ytterligare 400 meter upp. Resterande 500 meter må avverkas till fots och börjar med en ganska lätt stigning genom en pinjeskog. Efter en dryg timma har vi stigit 300 meter och gör välförtjänt paus vid ett tehus. Härifrån belönas man med den berömda vyn mot klostret, och de som nöjer sig med det kan stanna kvar på tehuset och njuta av den natursköna omgivningen. Annars väntar ytterligare 200 meters stigning och en timmas vandring för den som vill komma ända upp till klostret och insupa den milsvida utsikten över Parodalen. Hit vallfärdar pilgrimer från hela den buddhistiska världen. Guru Rinpoche, som introducerade buddhismen i Tibet, skall enligt legenden ha anlänt hit på 700-talet ridande på en tigrinna för att meditera vid klostret. Därav namnet Tigernästet. Efter denna mäktiga upplevelse beger vi oss till Paro för lunch på en restaurang. Under eftermiddagen botaniserar vi vidare bland Paros sevärdheter och besöker bl.a. en traditionell bondgård och får ta del av lokalbefolkningens livsstil. Och inte minst en uppvisning i bågskytte – Bhutans nationalsport. Varje by har ett eget bågskyttelag och det gäller att träffa mitt i prick på en tre decimeter stor måltavla från 145 meters avstånd!
På kvällen blir det bhutanesisk avskedsmåltid, men obs! Tisdagar har proklamerats som ”vita” dagar av regeringen. Ingen alkoholservering, men dryckenskapen låter sig inte hindras av det: Ölen serveras kamouflerad som té i tekannor!
”Färden går till Katmandu, längs Himalayas bergsmassiv med världens högsta toppar.”
Dag 15: Paro – Katmandu
Tidig frukost och checkout och farväl till Bhutan. Flygavgång från Paro med Drukair kl. 07:40 och färden går 410 km västerut till Katmandu, längs Himalayas bergsmassiv med världens högsta toppar. Vi får hoppas på klart väder!
När vi landar, efter en timmes bedårande flygresa, i Nepals huvudstad ställs klockan tillbaka EN KVART!!! Jo, det är sant – när klockan är 08:55 i Bhutan är den 08:40 i Nepal! Detta kommer sig av att Nepal inte vill ha samma tid som Indien (plus 4,5 timma) utan ligger plus fyra timmar och tre kvart före oss!
I väntan på att hotellrummen blir tillgängliga gör vi en rundtur till den 2000 år gamla buddhistiska stupan Swayambhunath (”Aptemplet”) som ligger på en höjd med formidabel utsikt över miljonstaden Katmandu. Sedan till centrum och berömda Durbartorget (Palatstorget), Katmandus hjärta och den gamla kungadynastins maktsäte med palats, tempel, helgedomar och statyer. Dessvärre ödelades många av de historiska byggnaderna vid jordbävningen den 25 april 2015, då nära 3000 människor omkom. Återuppbyggnaderna pågår.
Incheckning för en natt på KANTIPUR TEMPLE HOUSE (****), med toppenläge i Katmandus gamla stadsdel, Thamel, där eftermiddagen kan tillbringas med egna strövtåg i gränderna med sitt intensiva folk- och gatuliv.
På kvällen samlas vi för en avslutande nepalesisk middag på Thamel House Restaurant, där vi också får njuta av ett folklorististiskt uppträde med nepalesiska danser.
Bild: Marknad i Khatmandu.
Dag 16: Katmandu – Delhi – Kastrup
Flygavgång från Katmandu med Air India kl. 10:25, ankomst Delhi lokal tid kl. 11:45 (glöm inte att ställa tillbaka klockan ytterligare en kvart till indisk tid!!!) Vidare med Air Indias direktflyg till Kastrup, som avgår kl. 14:00 och landar efter drygt åtta timmar på Kastrup, dansk tid kl. 17:50.
